Luddigt

Som singel, ja jag är SINGEL.. *suck* ... jag är singel och fågelfri och pank. Precis som vanligt. Inget nytt händer här. Eller så har det hänt massor men jag kan inte säga nått. För det är inte mitt att berätta. Finns alltid någon annan att ta hänsyn till. Och den jag BORDE ta hänsyn till, den är jag själv. 

 

Aktiv på Tinder. Inget att skryta om. Är kräsen, hittar inga i lämplig ålder som jag både finner attraktiva och intressanta samtidigt. Får matchningar men, de är oftast alldeles för unga (visst leka lite är väl kul, men jag vet ju att det är totalt oseriöst), eller så verkar det bra först.. och sen så slår intuitionen till, och japp. Så klart de är upptagna. 

 

Som den här konversationen idag:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 månader 3 veckor och 4 dagar.   Det blev 4 år, 1 månad o 1 vecka och  5 dagar innan jag äntligen hittade mitt mod och mitt vett igen. Skulle varit en bröllopsdag den 25/11. Men nope. Inte registrerat i Sverige, för DET VAR BARA MENAT SOM EN KUL GREJ. Och det är jag jävligt tacksam för idag. Tänk om jag hade varit lagligt bunden till honom. *brrrr*

 

Han, han den där mannen, JS. Han fick gå. Och där och då undrade han varför, men han visste varför. För 10 dagar senare kom han och lämnade min nyckel (efter att han tillbringat 10 dagar med att säga att han visst älskade mig, och ville vara med mig), sade "Jag har träffat nån annan, jag älskar henne. Jag känner mig som den värsta skitstöveln". Och gick. OCH DET VAR DET.  Sen var det radiotystnad på alla möjliga sätt. 

 

 

 

 

9 månader 3 veckor och 4 dagar. Hade det varit 9 år 3 månader och 4 dagar hade det varit någon annan.

 

Nu, nu vet jag inte längre. 

 

Han gick ut genom dörren efter ett löjlig gräl om att flytta mitt skrivbord. Jag var i tårar, han slängde igen dörren och gick. Inget hej då, ingen kram/puss.. nada. Han tog med sig det sista ur kylskåpet. Så .. om jag ska gå på det, så tror jag att det är över. 

 

 

Är jag ledsen? Ja absolut. Håller jag med honom i de punkter han var arg/irriterad på? Ja faktiskt det med. Och lik förbaskat så hade/har jag rätt i vissa saker med. Han lyssnar inte på mig när jag undrar och frågar. Han förstår inte att det från mitt håll betyder "hej, vad sägs om att vi fixar.... xxxxzzzååå?" 

 

Behöver jag bli mer social? Ja då, fast det är ganska svårt när de få vänner man har är mest på fb, och jag inte har tid att träffa dem = sitta med telefonen. 

 

Ärligt talat så vet jag vare sig in eller ut. Går detta att lösa? Ja absolut, OM bägge vill. Och det är väl just det, jag vet inte om han VILL lösa detta. Jag vill. Jag vill så himla gärna. Fast jag kommer inte våga ta första steget.

 

Min mobil kommer få ligga tyst o ljudlös ett bra tag till. 

 

Allvaret har krupit tillbaka. Jag har berättat för J om lägenheten. Tror dock han tror det är värre än vad det är, eller kanske inte. Jag filmade alla rum och blev förskräckt av vad jag såg själv. Så här är planen:

 

- Jag trivs som din bakgrund // Juha

+ söta emoticons med kaktusar som pussas/ger rosor/ kramas osv.  MIN!!!

Ja alltså, jag tror han är det. Status eller inget status (på facebook alltså), och jag vill så inte såra honom på något sätt. 

 

Mjo, det har gått några veckor sen jag träffade J. Underbara J. Han som säger "Jag ska viska elaka saker i ditt öra och sen kittla dig". Och sen viskar "elaka saker", och kittlar mig tills jag kiknar av skratt. Han som ligger och tittar på mig i sängen med en blandning av förundran, skratt och nyfikenhet. Han som så lätt påpekar "Du ligger där och ser så nöjd ut!" - när jag ligger i soffan halvslumrandes/halvkikandes på honom, när han utövar Thai Chi/Qi-gong.

 

Han, vars hand jag kan ligga och hålla i evigheter. Han vars ögon, jag bara älskar att titta in i. Han vars röst får mig att lyssna så uppmärksamt på vad han säger och vad han menar. 

 

 

Jag vet att jag är kär i honom, men jag vet inte om han är kär i mig. Jag VET att han TYCKER om mig, men det är allt. Med J får man ta det lugnt, liksom bara slappna av och låta tiden få gå sin egen fart. Så som det är nu, så skulle jag kunna leva resten av mitt liv, för J får mig att må så sjukt bra. 

 

 

.. tänk.. jag har blivit kär. Juha. Så heter han. Har nog aldrig varit så lugn, sansad och ändå överväldigad av någons närvaro. Träffade honom första gången 22 mars, har setts nu ca 2-3 ggr /vecka sen dess, och jag vill bara ha mera. Men den här gången så ska jag ta det lugn. Saker och ting får gå sin stilla väg, även om jag vill skrika från hustaken att han är helt jävla underbar.


Juha. Snälla, var bara så .. som du är. Så som jag lär känna dig, så som jag vill vara med.

/tuss - lycklig

Dvs jag kopplar ned mig. Helt. Off loggad från facebook, stänger av mobilen, lägger av hemtelefonen.

För jag mår skit, totalt utter rakt-ner-i-helvetet-vad-dåligt-jag-mår. Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det just nu. Ataraxen funkar inte, har försökt att få sova, går inte. De få jag bett om att besöka mig skiter i det, alt har världens sämsta förklaringar. Vissa känner jag bara att jag inte kan ringa mitt i natten och jag orkar inte mera.

Vet att dippen nu kommit efter dessa 6 dagars isolering/totalt pank/ta hand om Rebecca pga sjukdom/totalt mindre än 20 timmars sömn på 7 dygn.. Känner hur jag helt gått in i väggen igen. Tankarna snurrar så in i.. jag börjar få svårt att koppla bort ljud igen.. och sakta sakta börjar "ångest-dämpande" tänk ala "slå dig själv/ät massor av onyttigt/svält dig/vem saknar dig om du dör" komma tillbaka. Lika mycket som det skrämmer mig, så är det så välbekant att det är svårt att vända ryggen till det..


Så jag tar till detta. Försöker skriva ned på pränt hur illa det är, för att försöka skriva ur ångest ur kropppen. För jag vill skrika högt, jag vill fly, jag vill slå ihjäl någon (helst mig själv)... och jag kan inte leva så. Det går inte. Inte alls.


/tusseluss - i helvetets 9 cirklar..

• Vikt: FET ala 98kg
• Ålder: äldre..ala 37 år fyllda
• Humör: Blandat.. glatt med vissa deppstunder
• Känslor: Irriterad över att Ra har nästlat sig in och vill göra vårstädning av hjärnan
• Ekonomi: Körd i botten pga idioti, mig själv
• Längtan: Absolut.. efter semester, vara smal, ha pengar att roa mig med.. hitta nån att vara med. 
• Barn: som fyller 16 i år. Lilla lill-trollet blir stooooor
• Husdjur: två dårar som älskar att bli klappade
• Önskningar: lycka... att få känna sig älskad
• Rökning: NOPE - slutade den 25e december 2012

 

Mycket hänger på detta.

Hatar att det får mig att må så här otroligt dåligt, men samtidigt var jag helt oförberedd på att det skulle hända.  (mer om detta efter mötet)