Luddigt

• 2 koppar kaffe med lite socker och mjölk i
  
• 3 gafflar bakad potatis
  
• 2 yttepyttiga kycklingbitar med lite curry/majonnäsröra på
  
• 3 skivor gurka

Låter mycket inte sant? *ironi*

Jag har lite soppa här hemma, ska försöka äta lite av den.. och en knäckemacka med. Jag är för känslig för olika konsistenser just nu, behöver tuggmotstånd, eller saker som bara rinner ned.

Nåja, det är en "crash-course-diet", och det är ju inte så att jag inte klarar av några dagars svält... *ler lite*

/tusseluss - INTE hungrig, INTE något

Hej Chicago! Om det är någon där ute som fortfarande tvekar på att Amerika är landet där allt är möjligt. Som fortfarande undrar om drömmen som våra förfäder hade fortfarande lever I vår tid. Som fortfarande ifrågasätter kraften i vår demokrati. I natt, här har ni svaret.

Det är svaret som gått från skolor till kyrkor i proportioner som det här landet aldrig sett. Av människor som väntat i tre, fyra timmar, många för första gången i livet för att de trodde att den här gången måste det bli en förändring, som trodde att just deras röst kunde bli den avgörande.

Det är svaret som finns hos unga och gamla, fattiga och rika, demokrater och republikaner, svarta, vita, latinamerikaner, asiater och urinvånarna.  Hos gay och straighta hos rörelsehindrade och inte rörelsehindrade. Amerikaner som har sänt meddelandet till världen att vi aldrig har varit en samling av röd och blåa stater. Vi är och kommer alltid att vara The Unites states of America.

Det är svaret som leder de som under en så lång tid varit tillsagda att vara cyniska och rädda, och tveksamma över vad vi kan åstadkomma för att ändra på historien och nå hoppet om en bättre framtid.
Det har varit en lång väg hit, men i kväll, tack vare det vi gjorde i dag, i det här valet, i det här ögonblicket, har förändringen nått Amerika.

Jag tog just emot ett mycket vänligt samtal från senator McCain. Han kämpade hårt och länge i den här kampanjen. Och han har kämpat ännu längre och ännu hårdare för det land som han älskar. Han har gjort uppoffringar för USA som många av oss inte ens kan föreställa oss.
Och vi behöver den hjälp vi kan få från denne modige och osjälviske ledare.
Jag gratulerar honom och guvernör Palin för allt de har uppnått. Och jag ser fram emot att arbeta med dom för att förnya det här landets löften under de kommande månaderna.

Jag vill tacka min partner under den här resan. En man som har kampanjat från sitt hjärta och talat för de män och kvinnor som han växt upp med på Scrantons gator och åkt med på det där tåget hem till Delaware. USA:s nyvalde vicepresident Joe Biden.

Jag skulle inte stå här i kväll utan det outtömliga stödet från min bästa vän sedan 16 år tillbaka, grunden för vår familj och den stora kärleken i mitt liv - vår nations nästa first lady: Michelle Obama.
Sasha och Malia. Jag älskar er båda så mycket och ni har verkligen förtjänat den valp som följer med oss till Vita huset.
Och trots att hon inte längre finns bland oss så vet jag att min mormor tittar ner på oss, tillsammans med den familj som gjorde mig till den jag är. Jag saknar dom i kväll och vet att min skuld till dom är obetalbar.

Till min kampanjchef David Plouffe, chefsstrateg David Axelrod, och det bästa kampanjteam som någonsin verkat tillsammans i den politiska historien. Ni fick det här att hända och jag är för evigt tacksam för allt ni har offrat för att få det gjort.

Men framför allt, jag kommer aldrig att glömma vem den här segern verkligen tillhör - den tillhör er.

Jag var aldrig den mest självklare kandidaten för det här jobbet.
Vi hade inte mycket pengar eller ekonomiskt stöd när vi startade. Vår kampanj grundades inte i Washingtons korridorer - det började på bakgårdarna i Des Moints, och i vardagsrummen i Concord och verandorna i Charleston.

Den grundades av hårt arbetande män och kvinnor som grävde i de små besparingar de hade för att skänka fem dollar, tio dollar, tjugo dollar för den här saken.
De gav styrka till de unga människor som vägrade tro på myten om deras generations apati, som lämnade sina hem och familjer för arbete som gav lite lön och lite sömn.
Av de inte så unga människor som utstod bitter kyla och påträngande hetta för att knacka på dörren hos främlingar.
Av de miljoner amerikaner som frivilligt ställde upp, organiserade sig och visade mer än två århundraden senare, att en folkets regering,av folket för folket inte har upphört att existera.
Det här är vår seger.

Jag vet att ni inte bara gjorde det här för att vinna valet. Och jag vet att ni inte gjorde det för mig.
Ni gjorde det för att ni förstår den enorma utmaning som ligger framför oss.

För även om vi firar I kväll så vet vi att de utmaningar som väntar under morgondagen är de svåraste i vår tid. Två krig, en värld i fara, den värsta finansiella kris i det här århundradet.
Samtidigt som vi står här i natt vet vi att det finns modiga amerikaner som vaknar upp i öknen i Irak och bergen i Afghanistan, som riskerar sina liv för oss.
De är mödrar och fäder som ligger vakna efter att deras barn har somnat och undrar över hur de ska klara av sina lån, eller betala sin sjukvård eller ha råd att spara tillräckligt för college.

Det finns ny energi att utnyttja och nya arbeten som kan skapas. Nya skolor att bygga och hot att möta och förbund att reparera.

Vägen vi har framför oss är lång och brant. Vi kanske inte når dit inom ett år och kanske inte på utsatt tid. Men Amerika - jag har aldrig varit mer hoppfull än jag är i kväll att vi tar oss dit. Jag lovar er - vi som en nation kommer att ta oss dit.

Det kommer att komma bakslag och misslyckades försök. Det kommer att finnas många som inte håller med om de beslut jag tar som president och vi vet att en regering inte kan lösa alla problem.
Men jag kommer alltid att vara ärlig mot er angående de utmaningar vi står inför.
Jag kommer att lyssna på er, speciellt när ni inte håller med mig.
Och framför allt, jag vill att ni hjälper till att bygga upp den här nationen - på det enda sättet vi har gjort i Amerika under tvåhundratjugotvå år - block för block, kloss för kloss. . 
Det som började för 21 månader under vintern får inte ta slut den här höstkvällen. Enbart den här segern är inte den förändring vi sökte - det är bara en chans för oss att få till en förändring. Och det kan inte hända om vi går tillbaka till hur det har varit. Det kan inte hända utan er.

Så låt oss gå samman i en ny anda av patriotism, av service och ansvarstagande där alla beslutar sig för att arbeta hårdare och se efter inte bara oss själva utan även varandra.
Låt oss komma ihåg att om den här finansiella krisen lärde oss någonting är det att vi inte kan ha ett framgångsrikt Wall Street samtidigt som Main Street lider.
I det här landet reser vi oss eller faller som en nation, som ett folk.

Låt oss motstå frestelsen att återgå till det sabotage, den småaktighet och omogenhet som har förgiftat vår politik så länge. Låt oss komma ihåg att det var en man från den här staten som först bar den republikanska flaggan till Vita huset - ett parti byggt på självförtroende, individuell frihet och nationell samhörighet.
Det är de värderingarna vi alla delar. Medan det demokratiska partiet har vunnit en stor seger i natt, gör vi det med ett mått av ödmjukhet och målmedvetenhet att överbrygga klyftorna som har hållit tillbaka vår utveckling.

Som Lincoln sa till en nation mycket mer delad än vår: "Vi är inte fiender, utan vänner. Trots att vrede har ansträngt relationen får den inte bryta våra vänskapsband."

Och till de amerikaner vilkas stöd jag ännu inte har - jag har kanske inte vunnit era röster, men jag hör er, jag behöver er hjälp och jag kommer att vara er president också.

Och till alla er som tittar i natt utanför våra gränser, från parlament och palats till de som samlats runt radioapparater i de glömda delarna av vår värld.

Våra historier är våra egna men vårt öde är delat.
Och ett nytt amerikanskt ledarskap är på väg att växa fram.
Till er som försöker att förstöra den här världen - vi kommer att stoppa er.
Till er som söker fred och trygget - vi stöttar er.
Och till alla de som undrar om Amerikas ledljus brinner lika starkt - i natt har vi än en gång bevisat att den verkliga styrkan i vår nation inte kommer från våra muskler eller vår rikedom utan från den bestående kraften i våra idéer: demokrati, frihet, möjligheter och obevekligt hopp.

For det är Amerikas verkliga förmåga - det Amerika kan förändras.
Vår union kan bli fullkomlig.  Och det vi redan har uppnått kan ge oss hopp om det vi kan och måste uppnå i morgon.

Det här valet hade många namn och historier som kommer att föras vidare i generationer. Men en som jag minns här i kväll handlar om en kvinna som röstade i Atlanta. Hon är mycket som de miljoner andra som stod i kö för att göra sin röst hörd i det här valet, förutom en sak - Ann Nixon Cooper är 106 år gammal.
Hon föddes bara en generation efter slaveriets avskaffande, under en tid då det inte fanns bilar på vägarna eller flygplan i luften. Då någon som henne inte hade rätt att rösta på grund av två saker. För att hon var kvinna och på grund av hennes hudfärg.

Och i kväll så tänker jag på allt som hon har sett och gått igenom i Amerika. Smärtan och hoppet, kampen och utvecklingen, de gånger vi fick höra att vi inte kunde och de människor som kämpade med den amerikanska tron: Yes we can!

I en tid då kvinnor blev nedtystade och deras hopp avfärdades så fick hon till slut se kvinnorna göra sig hörda för att nå rösträtten - Yes we can!

När det var förtvivlan och desperation i landet så såg hon nationen övervinna rädslan genom en ny giv, nya jobb och ett nytt gemensamt mål - Yes we can!

När bomberna föll mot oss och tyrannin hotade världen, var hon där och såg en generation resa sig till storhet och en demokrati räddas.
Yes we can.

Hon upplevde bussarna i Montgomery, vattenslangarna i Birmingham, bron i Selma, och en predikant från Atlanta som sa till ett folk: "We Shall Overcome."
Yes we can.

En man landade på månen, en mur föll i Berlin, en värld sammanlänkades av vår vetenskap och fantasi. Och i år, i detta val, rörde hon en skärm med sitt finger och la sin röst. För efter 106 år i Amerika, genom de bästa tider och de mörkaste, så vet hon att Amerika kan förändras.
Yes we can.

Amerika, vi har kommit så långt. Vi har sett så mycket. Men det finns så mycket mer att göra. Så i kväll, låt oss fråga oss själva: Om våra barn skulle leva till nästa århundrade, om mina döttrar skulle vara så lyckliga så de lever lika länge som Ann Nixon Cooper, vilka förändringar kommer de att se? Vilka framsteg kommer vi att göra?

Det här är vår chans att svara. Det här är vårt ögonblick. Det här är vår tid - tid att ge vårt folk arbete och öppna möjlighetens dörrar för våra barn, att återställa välståndet och stödja fredens ideal, att återvinna Den amerikanska drömmen och åter bekräfta den grundläggande sanningen: Vi är många, men vi är ett folk.

Att medan vi andas, vi hoppas och vi möts med cynism och tvivel, och till de som säger till oss att vi inte kan, kommer vi spara med det tidlösa mottot som sammanfattar ett folks anda:
Yes we can.

Tack, Gud välsigne er, och må Gud välsigna USA.

ALLA GODA TING ÄR TRE, ELLER VA?

Tre saker som skrämmer.

• Att lill-troll insjuknar i en ny herpes-encephalit
• Att bli helt utlämnad/ensam utan vänner och kära
• Min trappa om natten ( jag lovar - jag HAR monster under den...)

Tre saker/personer som får mig att skratta.

• Lill-trollet mitt
• Zill (först och främst, men alla mina vänner finns med här med..)
• humor - i alla dess former - Erik <3

Tre saker jag älskar

• Sötsaker i alla dess former (glass, godis..osv)
• Närhet/ömhet
• Beröring  (.. helst fysisk sådan.. men en mental kontakt kan få gnistor att flyga..)

Tre saker jag hatar

• Likgiltighet (speciellt inför mig) 
• Påtvingad ensamhet
• Känslan av maktlöshet (och eller hopplöshet)

Tre saker jag inte förstår.

• Att folk tror att det viktigaste här i livet är pengar, när det finns saker som livskvalitet, ett barns skratt och en kyss från den du älskar
• Att det tog mig 2,5 år att vakna upp och se hur verkligheten är - tack till alla er som peppat mig
• Att det kan vara så tomt och tyst mellan människor, trots att de pratar med varandra dagligen..

Tre saker som finns på mitt skrivbord

• Min dator och skrivare
• En pingvinlampa
• Papper i alla dess former

Tre saker jag gör just nu

• Skriver den här listan
• Lyssnar på Basic Element - Leave It All Behind (låter som ett bra råd - tror jag ska följa det...)
• Förbereder mig för sänggående (ie lägger mobilen på laddning, ställer morgonens alarm, kollar upp vilken sal morgonens lektion är i..)

Tre saker jag vill göra innan jag dör

• Få fler barn - hitta någon som jag vill leva med resten av livet, gärna med en STOR familj
• Resa utomlands: USA, Japan, Nya Zeeland
• Se min dotter genuint lycklig och ha ett eget boende

Tre saker som jag vet att jag kan

• Skriva dikter/poesi
• Berätta en bra historia (både rolig och engagerande)
• Behålla lugnet och ta kontroll över en akut situation - I'm a DOER not a STAND-BY'er

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på

• Din intuition / magkänsla - det undermedvetna har ofta rätt..
• Kvillrande barnskratt (om inte DET gör dig på bra humör, så vete17) <- snodd från zill, men guuud jag håller med
• Musik som passar ditt humör

Tre saker som jag vill lära mig

• Tala flytande franska igen.. sen vore italienska coolt med
• Göra upp en budget och följa den ( jag är på god väg.. men...)
• Att det är okay att be om hjälp ibland, ensam är inte alltid stark.

Tre favoriträtter

• Mammas sparrisgratinerade kassler med hasselbackspotatis
• Mormors snöpudding
• Pappas julkola

Tre personer jag skickar vidare listan till (endast i tanke faktiskt, då personerna i fråga inte finns kvar/tillgängliga)

• Mamma - α: 13 april 1955   Ω: 31 mars 1999 (alfa & omega ie. Början och slut) R.I.P
• Farmor - α: juni 1924 Ω: hösten 2002 R.I.P
• Asta (farfars fru) - α: 6 sept. 1931 Ω: (ej ännu - men är heldement sen några år tillbaka)

1. Gå och lägga mig att sova igen, ie skita i förmiddagsföreläsningen och ta igen den sömn jag missat
2. Gå och äta frukost och hoppas på att få igen energi och sen åka till skolan, fast man var skitig och dan
3. Hoppa in i duschen och hoppas på att man vaknar till liv, skita i frukosten och köpa en kaffe i automaten på skolan

Jag gick med... alternativ #3. Snabb dusch, nya fräscha kläder, glasögon och osminkad hoppade jag på en mycket frostnupen cykel och cyklade MYCKET försiktigt på den hala vägen till skolan. Och se på fan, jag var i tid mé!

Satt igenom den mycket intressanta föreläsningen och drog sen på lunch med Krille nere på stan.
 Det tog mig 5 minuter att cykla från högskolan, det tog honom 15 min att gå ca 300 meter. *skratt*  Det är VÄLDIGT sällan jag är den som är först och väntar på honom. Sen var det mycket roligt att få se hans min över att jag hade cyklat dit.
Och han hade en present med sig till mig, nämligen ansiktsmask med partikelfilter, ie, jag kan äntligen vara med och städa mitt eget hem.. ordentligt! (Jag är ju damm/mögel/kvalsterallergiker - inte speciellt kul att gå igenom gamla kläder/dammiga saker då.... )

Sen var det tillbaka till skolan för eftermiddagens FASSövning. Den var klar på två timmar i stället för fyra, så resterande timmar tillbringade jag med att diskutera sjuksköterskans framtid/planer/vad vi gjort tidigare med lite kurskamrater.

Efter detta, var det hem och "sätta på ansiktet", och fixa håret innan jag stack ned på stan igen för en lång fika med Dahl, Gugge, Fia , Erik och Maria . ... Dock hade ju dagen varit lång.. så jag somnade lite stilla i ett hörn av soffan.. och sov i ca 45 minuter medan de andra glatt snackade vidare.
Det fanns dock en smårolig lapp uppsatt på toaletten:

 Sen var det dags att ta bussen hem vid 21.30 tiden, och efter det och en riktigt FET OCH ÄCKLIG kycklingkebab.. så satte jag mig här för att skriva om dagens händelser.
Började snacka med Almira i Stockholm om hennes pluggande på MSN, vilket sen övergick i en ca timmes lång konversation över telefon.

Nu är klockan 00.00 slagen, och jag behöver VERKLIGEN sova, skolan börjar 8.15 i morgon med.. och jag tänkte försöka få lite mera sömn i natt...

/tusseluss - skolduktig men matonyttig