Luddigt

Tja pjto.. det verkar som om den äntligen ska sättas på pränt nu, den där saken som jag har gått och haft i mitt huvud sen... sen mitten av 2006... Den däringa zombie-rullen... Owe och jag har spånat en hel del idag, med hjälp av Lehrman och Rikard.. och hittills, så verkar det vara en intressant rulle.. (för oss i alla fall).

Jag har suttit och funderat lite på vilken titel jag skulle vilja ha på den..

• Zombieprincessan
• Blodsband / Bloodties
• Den blodröda tråden
• Det bor något glupskt i Skövde (.. jo jag vet.. men lite humor måste ju få finnas med.. ;) )
• Tomma ögon / Vacant eyes
• Varför man aldrig bör ge Rebecca Risi-Frutti efter midnatt....

.. Som sagt, spåna kan man ju.. och det vore kul om jag kunde få lite mera input på titlar.

/tusseluss - i tänkartagen...

det är så tomt här... T.om fåtöljen ser stum ut. /Tusseluss - introspekt

Lill-troll, så olik sig själv...

• Time is running out
•  Supermassive black hole

Ja, jag vet ärligt inte annars hur jag ska beskriva idag. Sånt totalt kaos. Så mycket som bara vändes upp och ned efter de där 2 jävla breven.

"MAJOR försämring av EEG... Bör läggas in snarast.. intravenös behandling.. kallelse kommer skickas..."

Hur skulle du ställa dig till ovanstående? Inga svar, bara luddigheter, du BÖR, snarast... men ingen tidsrymd, .. snarast... var det i förra veckan när breven skrevs, (9-10 mars), bör... borde, ska jag med andra ord ta dottern och åka in akut, nae, då skulle det väl inte stå att kallelse kommer skickas..

Sen hjälper det inte att det älskade lill-trollet har en sån massiv kramp, att hon efteråt bara hänger i mina armar, lutar sitt huvud mot mitt bröst, riktigt kurar ihop sig så som hon aldrig nånsin gör.. och andas ansträngt.. i närmare 1 timme innan hon tycker att närheten är för mycket och säger "Gå mamma... gå"

Och jag är ARG, FÖRBANNAD och så otroligt ledsen.. för jag har försökt att få hjälp sen förra sommaren, nae, inte 1 år, utan snart i 2 år. Och allt jag har fått tillbaka är plattityder, "det är inget fel, behöver bara justera medicinen kanske, .. vaddå mer kramper, nej nej.. nae det är inget allvarligt, det är inget du behöver fixa, sluta ring.. sluta oroa dig"

FAN HELLER. Jag har levt med detta sen min dotter var 8 månader, hon fyller 12 ÅR i sommar. Jag KÄNNER henne, hon må inte prata som andra, men jag SER och känner väldigt väl när något är fel, jag hör på minsta tonförändring när det verkligen gäller.

Den där gången du slänger allt och kutar.. och under tiden du springer.. så HÖR du, du HÖR paniken i hennes röst, den desperata klangen i hennes "HJÄLP HJÄLP".. och hur det sen går över till dova dunk, när hon krampar mot väggen/golvet/byrån.. sängkarmen.. paniken i hennes ögon, hennes "DONKA, DONKA i huvudet - becca donka".. och de där mörka ögonen, ur fokus... som en icke-varande, som en zombie.

Och det är en zombie hon ska göras till igen, enda "boten" är .. mera neddrogande, sänk medvetandet, få bort stormarna av elektricitet i hjärnan, ni vet intelligensen som skimrar där bakom, tillbaka med drägglandet och barnet, som ska fylla 12 år, som blir 2.. igen.