Luddigt

9 månader 3 veckor och 4 dagar.   Det blev 4 år, 1 månad o 1 vecka och  5 dagar innan jag äntligen hittade mitt mod och mitt vett igen. Skulle varit en bröllopsdag den 25/11. Men nope. Inte registrerat i Sverige, för DET VAR BARA MENAT SOM EN KUL GREJ. Och det är jag jävligt tacksam för idag. Tänk om jag hade varit lagligt bunden till honom. *brrrr*

 

Han, han den där mannen, JS. Han fick gå. Och där och då undrade han varför, men han visste varför. För 10 dagar senare kom han och lämnade min nyckel (efter att han tillbringat 10 dagar med att säga att han visst älskade mig, och ville vara med mig), sade "Jag har träffat nån annan, jag älskar henne. Jag känner mig som den värsta skitstöveln". Och gick. OCH DET VAR DET.  Sen var det radiotystnad på alla möjliga sätt. 

 

 

 

 

9 månader 3 veckor och 4 dagar. Hade det varit 9 år 3 månader och 4 dagar hade det varit någon annan.

 

Nu, nu vet jag inte längre. 

 

Han gick ut genom dörren efter ett löjlig gräl om att flytta mitt skrivbord. Jag var i tårar, han slängde igen dörren och gick. Inget hej då, ingen kram/puss.. nada. Han tog med sig det sista ur kylskåpet. Så .. om jag ska gå på det, så tror jag att det är över. 

 

 

Är jag ledsen? Ja absolut. Håller jag med honom i de punkter han var arg/irriterad på? Ja faktiskt det med. Och lik förbaskat så hade/har jag rätt i vissa saker med. Han lyssnar inte på mig när jag undrar och frågar. Han förstår inte att det från mitt håll betyder "hej, vad sägs om att vi fixar.... xxxxzzzååå?" 

 

Behöver jag bli mer social? Ja då, fast det är ganska svårt när de få vänner man har är mest på fb, och jag inte har tid att träffa dem = sitta med telefonen. 

 

Ärligt talat så vet jag vare sig in eller ut. Går detta att lösa? Ja absolut, OM bägge vill. Och det är väl just det, jag vet inte om han VILL lösa detta. Jag vill. Jag vill så himla gärna. Fast jag kommer inte våga ta första steget.

 

Min mobil kommer få ligga tyst o ljudlös ett bra tag till. 

 

- Jag trivs som din bakgrund // Juha

+ söta emoticons med kaktusar som pussas/ger rosor/ kramas osv.  MIN!!!

Ja alltså, jag tror han är det. Status eller inget status (på facebook alltså), och jag vill så inte såra honom på något sätt. 

 

Mjo, det har gått några veckor sen jag träffade J. Underbara J. Han som säger "Jag ska viska elaka saker i ditt öra och sen kittla dig". Och sen viskar "elaka saker", och kittlar mig tills jag kiknar av skratt. Han som ligger och tittar på mig i sängen med en blandning av förundran, skratt och nyfikenhet. Han som så lätt påpekar "Du ligger där och ser så nöjd ut!" - när jag ligger i soffan halvslumrandes/halvkikandes på honom, när han utövar Thai Chi/Qi-gong.

 

Han, vars hand jag kan ligga och hålla i evigheter. Han vars ögon, jag bara älskar att titta in i. Han vars röst får mig att lyssna så uppmärksamt på vad han säger och vad han menar. 

 

 

Jag vet att jag är kär i honom, men jag vet inte om han är kär i mig. Jag VET att han TYCKER om mig, men det är allt. Med J får man ta det lugnt, liksom bara slappna av och låta tiden få gå sin egen fart. Så som det är nu, så skulle jag kunna leva resten av mitt liv, för J får mig att må så sjukt bra.