Luddigt

Dvs jag kopplar ned mig. Helt. Off loggad från facebook, stänger av mobilen, lägger av hemtelefonen.

För jag mår skit, totalt utter rakt-ner-i-helvetet-vad-dåligt-jag-mår. Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det just nu. Ataraxen funkar inte, har försökt att få sova, går inte. De få jag bett om att besöka mig skiter i det, alt har världens sämsta förklaringar. Vissa känner jag bara att jag inte kan ringa mitt i natten och jag orkar inte mera.

Vet att dippen nu kommit efter dessa 6 dagars isolering/totalt pank/ta hand om Rebecca pga sjukdom/totalt mindre än 20 timmars sömn på 7 dygn.. Känner hur jag helt gått in i väggen igen. Tankarna snurrar så in i.. jag börjar få svårt att koppla bort ljud igen.. och sakta sakta börjar "ångest-dämpande" tänk ala "slå dig själv/ät massor av onyttigt/svält dig/vem saknar dig om du dör" komma tillbaka. Lika mycket som det skrämmer mig, så är det så välbekant att det är svårt att vända ryggen till det..


Så jag tar till detta. Försöker skriva ned på pränt hur illa det är, för att försöka skriva ur ångest ur kropppen. För jag vill skrika högt, jag vill fly, jag vill slå ihjäl någon (helst mig själv)... och jag kan inte leva så. Det går inte. Inte alls.


/tusseluss - i helvetets 9 cirklar..