Luddigt

Mjo, det har gått några veckor sen jag träffade J. Underbara J. Han som säger "Jag ska viska elaka saker i ditt öra och sen kittla dig". Och sen viskar "elaka saker", och kittlar mig tills jag kiknar av skratt. Han som ligger och tittar på mig i sängen med en blandning av förundran, skratt och nyfikenhet. Han som så lätt påpekar "Du ligger där och ser så nöjd ut!" - när jag ligger i soffan halvslumrandes/halvkikandes på honom, när han utövar Thai Chi/Qi-gong.

 

Han, vars hand jag kan ligga och hålla i evigheter. Han vars ögon, jag bara älskar att titta in i. Han vars röst får mig att lyssna så uppmärksamt på vad han säger och vad han menar. 

 

 

Jag vet att jag är kär i honom, men jag vet inte om han är kär i mig. Jag VET att han TYCKER om mig, men det är allt. Med J får man ta det lugnt, liksom bara slappna av och låta tiden få gå sin egen fart. Så som det är nu, så skulle jag kunna leva resten av mitt liv, för J får mig att må så sjukt bra.